efteraravsmartautanmedicin

Efter att ha varit sjukskriven från och till sen jag var i tonåren, för anorexia, bulimi, depression, oro, ångest, utan medicinering, vet jag av erfarenhet att det kommer en dag när man är färdig. Färdig med "lärandet av själen", för det är detta det har handlat om för mig. Allt jag har gått igenom har gjort att jag är den jag är. Det är säkert så att om läkarna hade röntgat min hjärna i sin iver att finna avvikelser från det som är normalt, så hade de säkert funnit detta. Jag är dock övertygad om att avvikelser i hjärnan har vi alla beroende på hur vi mår, beroende på vår miljö, beroende på vilka gifter vi utsätts för, beroende på vilka upplevelser vi har i bagaget och hur vi tacklar dem.

Jag är fullt övertygad om att det MÅSTE FÅ LOV ATT TA TID att bli bra, att kunna känna glädje, att kunna dela glädje, att kunna ta emot kärlek och att kunna ge kärlek. Men för att detta ska kunna ske så är det av yttersta vikt att man omges av personer som älskar en för den man är, som står ut med "vansinnet", som tar vid när man inte orkar mer och som lyssnar. När man inte kan tänka klart och skilja på den verklighet som råder runtomkring en och den verklighet som finns inuti huvudet, så behövs det aktivt stöd med t ex människor som lagar din mat, som läser en bok för dig, som "tar hand om dig" precis som när du är "vanligt sjuk" och är nerbäddad. Det behövs folk i din närhet som kan dela din verklighet.

Det behövs en "kanal" för de i samhället som lider av "ensamhet" pga ett icke konventionellt beteende, där de får lov att vara en "tillgång" istället för att bara anses som "onormala" och drogas ner. Samhället borde på något sätt aktivt bejaka alla "tillstånd", alla "personligheter" istället för att dela in människor i "sjukdomar" som personlighetsstörning, border-line, bokstavsdiagnoser, bipolär etc... Med tanke på att det är så oerhört mycket som påverkar oss (läs under alla ämnen på Alternativmixen) så är det inte konstigt att folk reagerar på något sätt - både med psyket och kroppen - men det som är det konstigaste av allt är att det anses "onormalt" att tänka i banor som själavård, andlighet, sjätte sinnet, energibanor etc... Men när jag adderar dessa ämnen till diskussionen om mentala sjukdomars vara eller icke vara så känns dessa "sjukdomar" inte som sjukdomar mer, utan mer som ett "känslo"tillstånd. Så vad är känslor egentligen?

Hur gör man då om man har en introvert personlighet och bara vill vara ensam, fast doktorn hävdar att man måste träffa andra människor? Jag började läsa böcker som Älska Dig Själv, Du Ser Det När Du Tror Det, Sök Ditt Inre Jag av Wayne W. Dyer om att lära ut hur man utnyttjar sina inre krafter för att nå en mer meningsfull tillvaro. Att gå in i dig själv och söka en djupare medvetenhet. Han visar dig enkla steg till din inre kraftkälla. Även böcker av Deepak Chopra såsom Vägen till Kärlek, Livets sju andliga lagar, Quantum Healing har lärt mig att tänka okonventionellt - visat mig vägen till ett tillfrisknande.

Jag blev så inspirerad av boken Finn Ditt Livsändamål av Carol Adrienne om intuition (betyder att veta från inuti oss själva) - så jag tänkte att jag skulle dela med mig av detta utomordentligt genomtänkta "hjälpmedel". För det är vad denna boken har varit för mig under min långa väg till ett friskare liv... Genom att läsa den har jag gett mig själv chansen att jobba med mig själv på ett mycket konkret sätt. När jag gjorde övning efter övning i boken fick jag en tydligare bild av mig själv, vilket bland annat har gett mig bättre självtillit, större styrka att ta itu med mitt liv... Jag önskar att den svenska sjukvården kunde jobba på detta konkreta sätt och att fler människor fick chansen att på ett konkret sätt själva delta i sitt tillfrisknande.

Dessa böcker tar jag fram och läser om och om igen, för att jag ska undvika att hamna i samma gamla tankemönster igen. Det har hjälpt mig så varför skulle det inte kunna hjälpa andra?

Funderingar som berör själva livet har varit "det röda snöret" jag har varit tvungen att följa. Varför lever jag? - är en ständigt återkommande dialog med mig själv, varför jag har varit tvungen att leta och åter leta - i böcker, tidskrifter och på Internet - efter svar. Men det enda svaret jag har funnit har varit att "svaret finns inom dig själv". Varför är det inte min rättighet att ha en "obalans" i signalsystemet i min egen hjärna för friheten att få lov att uppleva detta? Om det inte beror på miljögifter som kvicksilver eller annat... Här är en intressant essä om verkligheten: Primacy of Consciousness - ...the argument as to why the ultimate nature of reality is mental nor material.

"The tree itself is a physical object, constructed from physical matter—molecules, atoms, sub-atomic particles. But from what is the image in the mind constructed? Clearly it is not constructed from physical matter. A perceptual image is composed of the same "stuff" as our dreams, thoughts, and feelings, and we would not say that these are created from physical atoms or molecules. (There might or might not be a corresponding physical activity in the brain, but what I am concerned with here is the substance of the image itself.) So what is the mental substance from which all our experiences are formed?"

Här är en lättläst bok om energier: Universums energier - Betty Shine.

Att få lov att genomlida det jag har upplevt är värt mycket men i dagens samhälle har det också kostat. Det har kostat mig tron på tillit till samhället i stort, på personer i nyckelpositioner, på läkare (skolmedicinskt utbildade), på psykiatrin, det konventionella tänkandet, på familjesystemet, men det har också öppnat en väg till en tro som är så mycket bättre. Jag har fått en större tilltro till okonventionella metoder, till okonventionellt tänkande, till andlighet, till familjen, till varför vi är här på jorden och till kärleken.

Varför gör jag detta?

Jag önskar ingen att må dåligt, det är just därför jag gör Alternativmixen. Det är meningen att alla ni som mår som jag ska kunna finna okonventionella metoder, okonventionellt tänkande här, så att ni slipper leta så som jag behövde. Det är meningen att ni ska förstå meningen med varför ni mår som ni gör, UTAN MEDICINERING. För som jag har lärt mig; - Det finns en mening till varför...

Det är bara du som vet hur du egentligen vill ha det. Man kan inte lägga över det ansvaret på någon annan. Hur du än försöker förklara att du mår dåligt p g a din uppväxt, p g a att din läkare inte vill lyssna på dig, t o m om du mår dåligt över en förlust av en nära anhörig så kan du inte lägga över ansvaret för att du mår dåligt på någon annan. Det är du som mår dåligt. Det är du som måste göra något åt det. Det är du som behöver massor av kramar. Sök dessa kramar där du innerst inne är säker på att de finns... Lägg inte över ansvaret, att försöka finna stället där kramarna finns, på någon annan. Det lönar sig inte att inte finna svaren själv. Att få svaren serverade är inte samma sak. Då får du ingen insikt...

Det som är viktigt är insikt. Det är av insikten du blir stark. Men det är också den som kan göra oerhört ont, i kroppen och i själen. Varje gång jag får en insikt och den gör ont, försöker jag finna en mening genom att t ex läsa de böcker som jag beskrev ovan och/eller meditera. Och varje gång jag läser dessa böcker och/eller mediterar får jag en ny insikt som inte gör lika ont. Som gör gott och som gör att jag kan gå vidare, bit för bit. Det är detta som är livet.

Därför; läs så mycket du kan på sidan Medvetet, på sidan Depression, på sidan Medicin & hälsa, på sidan Barn & Familj och på sidan Samhälle för att få en vision om vad jag försöker säga dig. Alternativmixen är ständigt under utveckling eftersom det är så många områden som berörs av "livet".

Att jag ska hinna med alla ämnen fullständigt är inte adekvat därför har jag också en Anslagstavla där du har möjlighet att komma med tips, nyheter, info om allt som berör ämnena på Alternativmixen.

Låt det få göra ont

Ta väl hand om dig och se dig själv. Stäng inte av dina känslor. När jag var apatisk och bara satt och stirrade framför mig, lät jag det ske. När jag bäddade på toalettgolvet med handdukar och la mig ner med tårarna rinnande längs med kinderna och bara kunde tänkta att jag ville dö, pratade jag med änglarna. Oftast blev det bara ordet "varför" för det var det jag kände. Efter ett tag har man ridit ut stormen och man kan åtminstone gå och sova. Men DET GÖR ONT! Det värker i bröstet och hela kroppen men detta är en process som behövs. Egentligen ville jag bara att någon höll om mig och tröstade mig och sa att det var okej. Okej att känna känslan. Att allt var som det skulle. Men jag var ensam.

Ibland när det fanns en nalle till hands så kramade jag den. Ibland när det fanns papper och penna i närheten så skrev jag många A4-sidor med oerhört skakig hand. Det blev knappt läsbart men det fanns på pränt och jag slapp tänka på det efter det. Ibland låg jag bara och stirrade upp i taket eller satt vid fönstret och tittade ut på ingenting. Det hjälpte liksom till att rikta blicken "utåt". Ibland tog jag bilen ner till havet och tänkte ta livet av mig men jag bara satt där och tänkte på hur jag skulle sakna mina barn och då blev det inget av. Att planera självmord var en daglig företeelse. Numera dyker tankarna på självmord upp ibland och jag anser att dessa har sin grund i sorg och självförnekelse samt en enorm känsla av utanförskap. Det är som att vara fångad i nåt stort svart hål och då dyker givetvis tanken upp på energier igen - men dessa tankar går inte att integrera med den konventionella sjukvården - detta är en av orsakerna till varför jag skulle vilja se en alternativ friskvård.

I vår kultur ingår tyvärr inte läran om själen och energier. Vi borde redan som barn få del av detta tankesätt, där energier och själar skulle vara en del av det som anses "naturligt" och "vanligt". Det borde ingå i skolans läroplan. Då kanske samhället hade sett annorlunda ut och då kanske vi inte hade haft en sådan förkärlek till olika diagnoser utan helt enkelt ansett dessa tillstånd som en del av livet.

Det går inte att "ta sig i kragen" när det gäller dessa symptom som kan uppstå när känslorna är i obalans eller som de hävdar i österländsk filosofi - när energierna är i obalans. Och det är en av tankarna som har fört med sig större insikt, den att allting är energier, fast på olika våglängder. När man tänker i de här banorna inser man att man faktiskt har möjlighet att jobba med dessa energier. Det finns lite olika metoder att jobba med energier på såsom - zonterapi, kinesiologi, biopati, akupunktur/pressur, meditation/yoga, healing, energipsykologi etc...

Här kan du läsa mer om energier: Medicin, vetenskap och subtila energier . Och här kan du läsa en enkel förklaring på läran om att allt är en helhet: What is Metaphysics?

Jag har både svultit och jag har hetsätit, jag har ätit för att få tröst och jag har straffat mig själv genom att inte äta. Numera vet jag att för mig handlade detta beteende om att ha kontroll över mina känslor dvs återigen som jag beskrev ovan - varför lever jag? Jag var själsligt vilse men i vårt konventionella samhälle ser man bara detta som att man är fysiskt vilse - dvs en kontrollfreak som måste veta vad andra tycker och tänker och som inte tror att hon/han duger. Det har varit total obalans i hjärnan på mig. Efter en insikt om att hjärnan inte kan fungera om jag inte äter så började jag äta. Sen kom nästa insikt - insikten om att allt hänger ihop.

Jag har fått insikten, dvs jag känner det i kroppen, att det är av största vikt hur vi äter men inte nog med detta utan i detta ingår "ren" mat och då menar jag obesprutad ogiftig mat. Mat utan tillsatser är också en självklarhet eftersom tillsatser kan påverkar din hjärna negativt.

Jag har också fått insikten att din hud tar upp gifter. Tanken på hur dessa gifter går rakt upp i min hjärna, samlas i mina njurar, samlas i min lever och/eller påverkar andra organ i min kropp har fått mig att söka efter så rena produkter jag kan för att stötta min kropp. Den konventionella vården har inte detta synsättet, därför litar de på livsmedelsverkets icke hälsofrämjande kostråd. Det är något i grunden fel inom den konventionella kostrådgivningen när folk blir ordinerade t ex mat med sötningsmedel, smakförstärkare, bensinrester samt syntetiska kemikalier överlag. Hur ska folk få tillräckligt med näring till sina hjärnor?

Den ena insikten efter den andra har lett till ett så "rent" leverne som möjligt och detta bidrar till en piggare Cina. Men det räcker inte med "rent leverne". Jag går omkring med ett av de värsta miljögifterna genom tiderna i min mun. Detta har såklart påverkat min kropp dramatiskt. Varje gång jag äter, varje gång jag dricker något varmt, varje gång jag borsta tänderna avger mina amalgamlagningar kvicksilverånger som går rakt upp i hjärnan och förstör celler. Jag har kronisk värk och är kroniskt trött, därför vill jag också bidra med information till er alla om vad amalgam kan ställa till med. Detta är förmodligen en stor orsak till att jag har svårigheter att finna ord och att jag inte kan komma ihåg ens de enklaste saker. Jag skulle vilja säga att jag är på väg att bli dement och jag är rädd att inte få lov att uppleva mina barns liv. Det känns så onödigt att bli sjuk p g a att kvicksilver inte anses vara giftigt i munnen. Detta berör den konventionella vården i allra högsta grad men de skollärda vägrar se detta sambandet. Därför har jag också med information om amalgam.

Allt detta har också lett till en större förståelse för min uppväxtmiljö (även om det inte lett till förlåtelse än), denna förståelse har lett till ett bättre energiflöde eftersom jag inte "spänner" mig när jag tänker på mina "trauma". Förlåtelse är förmodligen något som kommer när jag/min själ är mogen... Återigen insikt...

Min uppväxtmiljö har lett till mitt tänkande om hur vi behandlar våra barn i dagens samhälle, därav sidan Barn & Familj samt sidan Samhälle. De är tänkta att ge föräldrar insikter som gör att deras barn ska slippa uppleva det jag har upplevt och därmed slippa dåliga energiflöde p g a detta. Upplevelser som skilsmässa, icke kärleksfulla hem, bortlämning till dagis, korttidsamning, fem-minutersmetoden etc. skapar trauma och trauman påverkar oss både fysiskt och psykiskt dvs hjärnan/kroppen och själen. Denna insikten finns inte i det konventionella samhället. Att vi som vuxna tvingas gå till psykiatrikern för att få insikt om varför vi inte kan hantera känslor som sorg, förlust etc är säkert en del av våra tidiga trauman dvs blockeringar i energibanorna - kommer du ihåg; allting är energi, fast på olika våglängder.

Det är inte så enkelt som att återställa balansen mellan signalsubstanserna i hjärnan med hjälp av en medicin som dessutom kanske innehåller syntetiska ingredienser som är framställda med hjälp av giftiga kemikalier, för det finns något som kallas för synergieffekt. Och det är inte så enkelt eftersom du måste vara produktiv i vårt samhälle trots att du genomlider ett helvete. Så fort du är tillräckligt bra måste du in i vad vi kallar arbetsmarknadsåtgärder - rehabiliteringsprogram. Att du ska få lov att komma underfund med vad du vill göra ges inte tid och kanske inte heller möjlighet. Här är det lätt att hamna "mellan två stolar" i vår sjukförsäkring.

För alla oss som är sk friskförklarade från en psykisk sjukdom men som fortfarande lider av en rädsla för att inte räcka till, inte duga, inte vara tillräckligt bra, är det lätt hänt att inte våga säga "nej, jag orkar inte" eller "nej, jag vill inte". Det är också väldigt stressande och tungt när man är förvirrad/okoncentrerad/frånvarande pga gifter i miljön eller från tandlagningar.

För att du ska få äta dig mätt och ha kläder behövs det pengar och pengar "får" man inte, de förtjänar du. Vi är alla individer och vi är olika. Om du nu har gått igenom allt vad jag räknat upp i denna artikeln, hur tror du då att du ska klara dig? Om du inte vet vem du är och hela tiden försöker kontrollera dig själv genom att inte säga nej eftersom du är rädd för att inte duga - hur länge tror du att du klarar dig i ett samhället som vårt - där allt mäts efter vad du presterar? Och hur länge tror du att du klarar dig om du har kronisk värk och är kroniskt trött men inte räknas som sjuk för att kvicksilverförgiftning inte "räknas"?

Varför har människor med kreativa sinnen, "the gifted people", de sk "tänkarna" så svårt att överleva i ett samhälle som vårt? Individualister, konstnärer, de med visioner men med en introvert personlighet... De har ingen given plats i vårt samhälle. Det finns säkert föreningar för att finna likasinnade - men detta är bara en kortsiktig lösning och kortsiktiga lösningar är en del av vår kultur. Samhället erkänner inte den själsliga visionen - den med energier på olika våglängder.

Varför har människor - belastade av miljögifter och med kroniska symptom - så svårt att överleva i detta samhället? Verklighetsfrånvarande, okoncentrerade, förvirrade, ständigt trötta, värkbrutna, deprimerade etc... De har heller ingen given plats i det konventionella samhället. Det finns föreningar... men vad hjälper det när dessa människor riskerar att bli dementa och hamna på "hem"?

Varför har människor som är rädda - kan inte säga nej, är rädda för att inte duga, fixerade vid utseende etc... (ätstörningar, stressade, utbrända etc) så lätt för att hamna mellan sjukförsäkringen och arbetsförmedlingen? De har inte heller någon given plats i samhället. Det finns föreningar... Men vad hjälper det när man inte har några pengar att leva för?

Om det är så att du är en av alla dessa underbara men missförstådda individer, så är du välkommen att som gästskribent publicera din artikel här på alternativmixen.

Mejla mig på cina@alternativmixen.com

Cina Lagerstedt Nilsson

Tillbaka till artiklar

Hem