Förgifta sin kropp

Konsten att förgifta sin kropp

Det förefaller märkligt, men många människor vill faktiskt lära sig denna konst!

Ironiskt uttryckt, tycks detta tema attrahera flera åhörare än annan seriös föredragsverksamhet. Underförstått måste således människor intuitivt förstå, att de i sin vardag förgiftar sin kropp, fast de inte riktigt vet, hur det går till.

"Kruset går till brunnen tills det brister" är ett gammalt talesätt som belyser att någon gång i framtiden är materialet så utmattat att det helt enkelt går sönder. Kan det vara så att organismen är så intelligent att den på något mystiskt sätt vill förhindra själva sönderfallet? Det ligger nära till hands att tro att detta skydd är inbyggt på cellnivå, för att trygga individens överlevnad och därmed möjlighet till fortplantning (släktets fortbestånd). Livets mening kan på denna nivå uttryckas, med hjälp av dessa begrepp, i överlevnad och fortplantning.

Kroppen är en organisation av biljoner specialiserade celler som samarbetar med varandra, för att trygga själva livet - det måste således finnas mekanismer att upptäcka, bearbeta och hantera hotsituationer som har med giftpåverkan på organismen att göra. Upptäckten av kroppsfrämmande ämnen, utlöser en kaskad av ändamålsenliga reaktioner oavsett varifrån giftet än kommer, hur det har hamnat i kroppen och på vilket sätt ämnet skall tas om hand, så att minsta möjliga skada uppstår.

Kroppen reagerar de facto på samma sätt mot giftpåverkan, oavsett om giftet kommer med maten eller inandningsluften, genom stickskador eller vaccination, produceras i kroppen (slaggprodukter) eller har mentala orsaker (läs stress). Reaktionerna kommer givetvis att skilja sig, om det drabbar en frisk, ung kropp eller en redan förgiftad kropp, en harmonisk eller en stressad, en spädbarnskropp eller en mycket gammal människas kropp. Med andra ord, alla kommer de att visa upp olika kroppsliga symtom, trots att de är drabbade av samma gift!

Syntetiska gifter

Vi kan konstatera att organismen under årmiljonerna lärt sig att hantera egna slaggprodukter och naturligt förekommande gifter på ett betryggande sätt. I den biokemiska världen behövs det ett enzym för att sammansätta eller sönderdela ett ämne. En process som i människokroppen försiggår under en konstant temperatur (37°).

De senaste tvåhundra åren har människan framställt syntetiska ämnen som naturen inte kan hantera. En sådan omställningsprocess tar tusentals år i anspråk, för att utveckla dessa verktyg - enzymer. Den mänskliga kroppen (även andra däggdjurs kroppar) ställs nu inför det faktum att sådana ämnen existerar i tiotusental. Vem minns inte skandalerna med DDT eller PCB som förde vissa högre stående arter nästintill mot randen av utplåning (sälar, kungsörn, falk, etc.). De senast uppmärksammade ämnen är bromerade kolväten (flamskyddsmedel), ftalater och östrogener. Vissa av dessa har förmåga att störa organismens fortplantning - kan den sämre spermiekvalitén hos yngre män vara orsakad av sådana ämnen? Vem vet?!

I våra livsmedel och vårt vatten återfinner vi mängder av dessa ämnen, ämnen som av livsmedelsverket är godkända tillsatser. Dit kan man räkna konsistensgivare, färgämnen, smaktillsatser, emulgeringsmedel, konserveringsmedel (alla dessa E-medel), antioxidationsmedel och sötningsmedel (light). Många av dessa ämnen kan framställas av naturliga råvaror - dock att observera att den kemiska industrin kan tillhandahålla dessa syntetiska gifter för en bråkdel av pengarna. Det förkommer termer som "naturidentiska" för att lura oss - man skulle kunna tro att de är "naturliga"! I själva verket har man framställt ämnet så nära det naturliga tillståndet man kan komma. Man kan idag endast ana, vilka konsekvenser det kan tänkas få för den mänskliga organismen i framtiden (våra barn och barnbarn).

Främmande ämnen i våra livsmedel utgör ett ännu större hot! Det är rester av bekämpningsmedel som herbicider (mot ogräs), fungicider (mot svamp), insekticider (mot insekter), mykotoxiner (mögelgifter) och rester av läkemedel, hormoner och andra fodertillsatser.

Som exempel kan nämnas att de flesta mediciner ger biverkningar (kroppens svar på giftpåverkan). En del kan framkalla mutationer i arvsanlagen, en del kan skapa beroende och en del kan skada kroppsorgan. Kan vi någonsin få veta, vad vårt dricksvatten innehåller för gifter som vi dagligen tillför kroppen - även när vi badar eller duschar! Vilka gifter kan kroppen behöva reagera på, kan man fråga sig och vilken roll spelar vi själva i detta sammanhang?

Egna slaggprodukter

Den mänskliga organismen kan anses vara väl förtrogen med de ämnesomsättningsprodukter som uppstår i de inre processerna vid normal förbränning samt vid syre- och näringsbrist. Utrensningsorganen är anpassade att ta hand om dessa avfallsprodukter (lever, njurar, tarm och hud) och har en väl tilltagen kapacitet. Särskilt utvecklade mekanismer skyddar kroppen mot överbelastning - t ex mjölksyra i en kroppsdel som arbetat utan tillräckligt med syre och näring. Obehaget, smärtan, förhindrar att kroppsdelen skadas allvarligt och utgör en broms för fortsatt överbelastning.

Naturliga gifter

Många av jordens organismer har en naturlig förmåga att producera ämnen, avsedda att skydda mot angrepp. Dessa gifter återfinns i de flesta av världens livsmedel och utgör sällan något hot för människan i de koncentrationer de förekommer. De växter och djur som är särskilt giftiga för andra organismer, skyltar som regel sin giftighet med starka färger - för att inte bli angripna eller uppätna. I vår ekomiljö känner vi normalt väl till, vad som kan ätas och vad som inte är lämpligt att förtäras. Vi kan däremot i oförstånd överkonsumera vissa livsmedel med giftinnehåll och på sikt uppleva vissa obehag. Allt för stor daglig konsumtion av t ex potatis (solanin) och kaffe, te, kakao (teobromin), kan tillsammans med andra gifter medföra framtida problem.

Det är viktigt att förstå att kroppen inte reagerar på daglig tillförsel av små mängder gift - först när bägaren är full, organismen har fått vad den tål, rinner det över! Det är den totala giftmängden tillfört under många år, som styr kroppens reaktioner. Detta faktum beror på att kroppen normalt endast reagerar på starka kontraster eller gränser - som belysande exempel kan nämnas host- eller kräkreflex - mycket kraftfulla avvärjningsreaktioner mot giftiga ämnen!

Därtill kommer det vi frivilligt eller ofrivilligt stoppar i oss. Ofrivilligt kan inandningsluftens beståndsdelar klassificeras - all skit som bilar och industrier släpper ut i naturen. Vi andas in dessa ämnen eller dricker dessa med vattnet - ingen kommer undan! Delvis kan vi "njuta " av dessa gifter även via grönsaker - konventionellt eller ekologiskt odlade, ingen större skillnad där.

Det vi frivilligt stoppar i oss, har vi valt av fri vilja. Det enda vi kontrollerar fullt ut, är intaget via munnen. Ingen kan tvinga oss,
vi faller offer för kulturella fenomen eller reklamtricks. Till skaran av frivilligt tillförda gifter kan räknas nikotin, droger,
alkohol och mediciner. Allt belastar kroppens utrensningsorgan. Dock kan vissa mediciner vara livräddande i akuta situationer. Mediciner utgör ett hot för hälsan, om livslång medicinering förordas i stället för åtgärder som avgiftning, förbättring av tarmhälsan och återuppbyggnation av näringsdepåer.

Det är på cellnivå organismen tar hand om gifter!

Man kan inte avskärma en del av kroppen, cirkulationen tar med sig alla ämnen, när dessa väl har hamnat i blodbana eller lymfa. Vissa gifter är vattenlösliga och vissa andra följer fettcykeln i kroppen. Våra celler omges av ett fettskikt, kolesterol, som har till uppgift att avvisa vattenlösta ämnen. Däremot kan fettlösliga ämnen åstadkomma stor skada på cellens membran - t ex detergenter. Detta är ämnen med liknande effekt som "Yes Ultra" och har stor förmåga att lösa upp just fetter. Skadan kräver mycket reparationsarbete på kanske miljontals celler, vilket resulterar i höga halter av "blodfetter" i blodet. En skadad cell kan givetvis inte fungera fullt ut - eller hur! En annan skada på cellen kan orsakas av ämnen som på molekylärbasis liknar de ämnen som cellen behöver för sitt arbete. Dit hör B12-liknande ämnen som finns i våra tvätt- och diskmedel - tensider. Ämnet som i stället hamnar i cellen kan inte användas, hittar ingen väg ut och försvårar cellens inre arbete. Upplagringen av dessa ämnen sker i lysozymer, cellens soppåse.

En välkänd reaktion är "kronisk trötthet" som infinner sig efter långvarig giftpåverkan på cellnivå. Detta kan vara början till en lång rad av kroppsliga symtom som kroppen åberopar för att påverka sin ägare till förändringar. Förändringar som aldrig kommer, då individen fortsätter att leva det vanliga livet. Hoppet står oftast till medicinering för att bli kvitt alla obehag. Symtombekämpning kan vara lyckosam ibland, men trycker "sjukdomen" bara längre in i kroppen.

Det krävs förändringar i vardagen
för att uppnå en förbättring
- förändring ger utveckling!
Ibland är det just det som
hindrar oss att ens göra ett försök.

Hans Kürzl, Livslustan

Tillbaka till artiklar

Hem