De
vuxnas agerande mot och omsorger om barn (och
tonåringar) bygger på de egna erfarenheterna under
uppväxten. De värderingar, kunskaper och förmågan
till att skapa trygghet och samvaro präglar barnet
och blir en viktig plattform för barnet i sin vuxna
gestalt.
Därför är alla vuxna i olika sammanhang medansvariga för hur barnen blir och också mår som vuxna. Är människor som exempel under uppväxten generösa med kärlek blir barnets generöst med kärlek. Och tvärtom. Men, det handlar om så mycket mer än att ge kärlek till barnet. Barnet behöver som komplement till kärlek också vis fostran, lära sig ta ansvar för allt levande och att också kunna stå för sig och sitt, utan att vara aggressiv och egoistisk…. Det handlar om en balans i allting. Ja, barn behöver också kunna få utlopp för sin inre energi till exempel i naturen. Liksom att få uttrycka sig själv på olika sätt i kreativa och skapande sammanhang. Dessutom behöver barnet förstå vikten av en hälsosam livsstil och respekt inför och omsorg om allt levande.
Det är
barnets fullständiga rätt att födas för att få allt
detta; kärlek, respekt, hälsosam miljö och föda! Och
det är den vuxne som ska tillgodose alla dessa
behov. Varför vill man annars låta ett barn födas
till denna värld? Om det inte är bara för sin egen
skull, måste man ju vilja det för barnets skull
också – eller hur? Men med en värld som är så
splittrad, stressad och på många sätt ohälsosam som
den vi nu lever i, under ”klimathotets tid”, där
många vuxna i olika positioner och roller inte ser
till barnens verkliga behov är det svårt. Men om vi
tänker oss in i barnets situation, försöker
identifiera oss med vad barnet skulle vilja, vad
barnet egentligen känner, och vad som är bäst för
barnet – inte för den vuxne - så är det lättare att
se till behoven utifrån vad barnet behöver för sitt
väl och ve. I stressens tidevarv är det många som
sätter barn framför datorn/TVn och hastigt värmer
färdiglagad mat. Eller pratar i telefon med ett
gnällande barn i famnen som skulle behöva få kramas
om. Eller svarar i mobil eller SMS´ar under lek med
barnet i sandlådan eller på promenad i parken. Eller
köper olika prylar och leksaker som roar barnet för
en stund…Men. Handen på hjärtat. Är det verkligen
vad barnet har behov av? Är det av kärlek, av
respekt och för att ge barnet möjlighet till bra
hälsa och bra miljö för sitt eget välmående, som en
vuxen gör liknande saker?
Varför
inte laga till nyttig mat som tar litet längre tid
tillsammans med barnet istället för att värma
färdiglagat? Varför inte säga till personen i andra
ändan av luren att ”vi talar när jag har mer tid”?
Varför inte vara NÄRVARANDE med barnet och ge det
all uppmärksamhet i sandlådan och parken och strunta
i att svara mobilen och SMS´a? Varför inte tänka på
hur många prylar som tillverkas på bekostnad av
jordens resurser (plastmaterial t ex) genom att låta
bli att köpa en massa onödiga leksaker och ge barnet
fler lekstunder med en person, kanske mamma eller
pappa, istället? Kanske genom att måla och teckna så
att barnets inre får komma till uttryck?
Handen på Hjärtat…