När barnet sedan kommer hem från dagis/skolan/fritids så är det väl skönt att få köra barnet till träningen - vilket är obligatoriskt för varje barn, för vad ska annars andra tycka?

Vad är det som gör att ni anser att ni gör rätt när ni beter er som ni gör mot era barn - vilka ni själv har satt till världen? Är det så att ni inte förstår bättre eller är det så att ert beteende endast beror på en så djupt rotad rädsla för vad andra ska säga?

Det är dags att säga ifrån och det är på tiden att ni tar hand om era egna barn! Barn som ingen ser förutom dagisfröken (som egentligen inte har tid), skolpersonalen (som egentligen inte har tid), fritidsledare (som egentligen inte har tid), blir otrygga och själsligt tomma! Det är den utvecklingen vi ser i vårt samhälle av idag. Frågan är om vi är beredda att ta smällen från våra barn som gör uppror på ett eller annat sätt. Är du beredd att få din cykel stulen? Är du beredd på att ditt barn knarkar? Är du beredd på att ditt barn i framtiden blir en  ständigt återkommande patient på psykiatriska kliniken? Är du beredd på att ditt barn blir ett fall för socialen? Är du beredd på att ditt barn utvecklar någon form av sjukdom bara för att du inte har tid att laga näringsrik mat till det? I skolan kan du ju räkna med att det ingår alla former av kemikalier, syntetiska ingredienser - härdade fetter, nitriter, glutamat och aspartam - men bryr du dig om vad detta kan ställa till med i ditt barns kropp? Varför står du där undrandes när ditt barn utvecklar någon form av allergi?

Tillhör du också skaran som låter ditt barn prata i mobiltelefonen, i DECT-telefonen samt bor nära en mobilmast, UTAN att ta reda på hur detta påverkar ditt barns kropp? Eller är du för lat för att ta ens detta ansvar för det liv du har satt till jorden?

Vad är det som gör att du inte kan, inte vågar säga ifrån och stå upp för dina åsikter? Vad är det som gör att du inte inser att du som förälder är den värdefullaste i ditt barns liv?

Eva Sternberg heter en kvinna som har skrivit dessa kloka ord:

Det finns ett svar på alla frågor vi ställer i Sverige idag:

Varför fungerar inte vården?
Varför fungerar inte skolan?
Varför fungerar inte arbetslivet?
Varför mår 1,5 miljoner människor illa etc.

Läs fortsättningen här

Eva Sternberg är ledarskapslärare och språkvetare samt en av Skandinaviens flitigast anlitade föreläsare, har arbetat med ledarträning på flera av de stora företagen och är en av initiativtagarna till Kvinnor Kan. Hon arbetar också med rådgivning i relationer.

Samhället säger:

Har man en annan åsikt likt dessa:

... 

Då anses man konstig och lat...

SÅ HÄR LEVER VI VÅRA LIV

Själens Krigare

Denna artikeln kanske kan ge dig en tankeställare!

Rekommenderas!

The Little Engine That Couldn't: How We're Preparing Ourselves and Our Children for Extinction

Föregående

Jobb & arbete

Vår medfödda potential

Böcker & Tidskrifter om arbete och ickearbete

Länkar om

tidsbrist & arbete

Fynda begagnat

Nästa: Dagis & skola

Hem

© Cina Lagerstedt Nilsson

TÄNK OM ALLT INTE HADE RÄKNATS I TID. TÄNK OM ALLT HADE RÄKNATS I HÄR OCH NU.

Tid behövs för att vi ska veta när vi ska göra saker. Men har samhället inte blivit för mycket beroende av tid? Man har si eller så mycket tid över - till sig själv, till att laga middag, till att titta på tv, till att sova, till att gå på toaletten etc... Hade vi mått bättre utan vår strävan efter att passa tiden? Skulle ett samhälle kunna fungera utan alla dessa tider? Skulle ett samhälle fungera utan dessa s k strukturer? Hade vi kanske tvingats att finna andra s k strukturer om vi inte hade haft "tiden"? Hade du och jag kunnat arbeta lika effektivt utan "tid"strukturen?

Vad är arbete? Är det när du får pengar för något du har utfört eller är det när du utför andra sysslor, såsom trädgårdsarbete, tvättar, diskar, manglar lakan, bäddar, städar, byter blöja på ditt barn, lagar middag, målar huset, bygger en trampcykel med ditt barn, läser sagor, tröstar ditt barn, leker med ditt barn, bär in ved till kaminen etc? I dagens samhälle har vi uppfunnit metoder för att du och jag ska "slippa" utföra ovannämnda obetalda arbeten, vi betalar för det istället enkom för att vi ska utföra en syssla hos/till/för någon annan och i utbyte får vi pengar.

Hur hade samhället sett ut om vi hade fått betalt för att ta hand om våra egna barn? Vi hade såklart först fått erkänna föräldraskapet som en vinst för samhället. Läs mer om hur tidspressen gör oss stressade i artikeln Strategier för att bemästra barnfamiljers tidspress (pdf) som du finner här. Hur hade samhället sett ut om vi inte hade betalat skatt? Hade du konsumerat mer då? Hur hade samhället sett ut om vi hade haft t ex en medborgarlön?

Jag tror att man hade varit produktiv ändå, men alla hade varit produktiva på "sin nivå". Jag tror att vi hade sluppit stressen, pressen och sjukskrivningar.

Emedan jag satt här och rensade bland mina favoritbokmärke på webben, råkade jag på en sida om en förening som heter Tidsverkstaden. Det är två människor - organisations- och miljökonsulter - som tycker att det måste finnas en annan mening med livet än att öka sitt bankkonto eller samhällets BNP, som t ex höja värdet på sin egen tid och att hjälpa andra att göra detsamma.

Tidssociologi (pdf)
– om hur samhället påverkar vår upplevelse av tiden

How to have all the time in the world

Robert Gerzon

TA ETT EGET ANSVAR ÖVER DIN TID

Kjell Haglund

HADE VI TJÄNAT PÅ ATT TA HAND OM VÅRA EGNA BARN?

Idag är vårt samhälle uppbyggt så att vi ska vara hemma så kort tid som möjligt med våra barn, eftersom vi måste ut och arbeta och "göra rätt för oss".

Det dör en ung människa var tredje dag till följd av självmord. Danuta Wasserman, professor vid Karolinska institutet säger att det beror på att de vuxna inte har tid. Dagens politik ger oss ett samhälle där tid med barn inte prioriteras - utan arbete - även om arbetet som utförs, inte är samhällsekonomiskt lönsamt, säger Madeleine Lidman (redaktör - Hemmaföräldrar). Läs Någonting är väldigt fel i vårt samhälle

Jag tycker att ordet jobb definitivt har en negativ klang. Det klingar; gå till ditt jobb så får du pengar så att du kan betala för dig, istället för; lev och ha roligt och i det hittar du något sätt att finansiera ditt leverne. Jag menar inte alls att man inte ska "arbeta" utan tvärtom, man är mer produktiv ju mer avslappnad man är, ju mindre press man har på sig själv att man MÅSTE ha en lön varje månadsslut för att kunna betala alla räkningar, ju mer presterar man för då känner man glädje och tänker inte negativt. Det är här och nu som gäller för tiden finns krasst sett inte - nu är nu, igår har varit, imorgon finns inte.

Utdrag ur: What is a wage slave?

"Go to school, get good grades, so you can get a "good" job, make lots of money, get a mortgage and a car and a spouse, keep up with the Joneses, and be "successful". We know it's not the path for us; we want to define success for ourselves. But we don't know how to forge a new path for ourselves, because, well, what would we do for money if we quit? How would we support ourselves? Sometimes there's a glazed look in our eyes; it's as if some part of us has died. We are just doing time, working hard and hoping for the next promotion, waiting for the day when we can throw off our shackles, quit our dull jobs, and finally live life. Everything gets put on hold until we have more time, or more money. Meanwhile, life is passing us by."

"Nu väljer jag att gå i den riktning som tillför mig något - hela tiden. Det mesta arbete kräver en viss energi för att komma igång men var sedan observant på hur du påverkas. Blir du irriterad, rastlös och låg så tillför uppgiften knappast någon energi. Kanske du tömmer dig i stället.

Känner du dig stärkt, glad och uppfylld så fyller den på. Det blir lättare att göra uppgiften. Det är ingen kamp längre."

En fransk ekonom vid namn Corinne Maier har skrivit en bok om att man ska våga "slappa" och hon menar att ytterst få människor arbetar för att de tycker att det är roligt, då skulle de ju lika gärna göra det gratis.

corinne maiers budord:

Svenska Dagbladet

Mänskligheten är en större vinnare på att låta var och en leva på ett sätt som förefaller bra för var och en än att tvinga var och en leva på ett sätt som förefaller bra för resten.

John Stuart Mill

Utdrag ur: TANKAR OM DAGENS SYSTEM

"Bidragssystemen mjölkas av dem som begriper dem. När en ung medborgare ser till att arbeta under sex månader före studiestarten för att få arbetslöshetsunderstöd under tre sommarlov uppfattar kamraterna detta som djupt orättvist, liksom att somliga studerar med arbetslöshetsunderstöd medan andra måste ta studielån. Att kvinnor med fast anställning numera ofta väljer att föda två eller tre barn med mindre än två år mellan barnen beror på reglerna för föräldraförsäkring; det var mycket ovanligt för trettio år sedan. De som ej fött barn vid "rätta tidpunkter" känner sig förfördelade. Att samhället uppmuntrar till täta födslar är beklagligt eftersom långt ifrån alla kvinnor eller äktenskap klarar av att få barnen så tätt."

Vad är det för fel på medborgarlön? (doc-format)

 Per Janson - Institutet för studier av utbildning och forskning (SISTER)

Borgerløn!

Basisindkomst (borgerløn) – hvorfor og hvordan? (pdf)

Skatt efter bärkraft

Ge alla 13 000 kr i månaden

Aftonbladet

Medborgarlön enda vettiga lösningen

Hej lättja om konsten och vikten av att göra minsta möjliga på jobbet Corinne Maier   Internetbokhandeln

Un-Jobbing : The Adult Liberation Handbook Michael Fogler Amazon.com

Downshifting: How to Work Less and Enjoy Life More
John D. Drake Amazon.com

Rik på riktigt : en värdefull vardag är möjlig Jörgen Larsson, Fredrik Warberg Adlibris

Papalagi Tuiavii Bokus

Den befriade tiden - om arbete och medborgarlön Ekstrand, Lars Internetbokhandeln

ONLINE BÖCKER

James Robertson

Svensk sammanfattning av The circle of simplicity Return to the good life - Cecilie Andrews Rekommenderas!

Svensk sammanfattning av YOUR MONEY OR YOUR LIFE - Joe Domingues, Vickie Robin Rekommenderas!

TIDSKRIFTER

PROSPERITY

Why Work Rekommenderas!

Myrorna

Föregående

Dagis

Skolan

Nästa: Äldreomsorg

Hem

© Cina Lagerstedt Nilsson

LYSSNA PÅ BARNEN!

Hur behandlar vi vuxna, barnen egentligen? Lyssnar vi på dem? Kan man som förskolelärare verkligen ta sig tid till vart och ett av barnen - NÄR DE KRÄVER DET - även om man bara är 2 personer på 20 barn? För mig är det en omöjlig ekvation. Det är sorgligt, men desto bättre börjar människor runtom i samhället att "vakna". När hundra kommuner i Sverige har ett s k Föräldrauppror och det visar sig att mer än hälften av Sveriges föräldrar vill ta hand om sina barn, så måste det vara något som är fel. Fler och fler börjar förstå att det barkar käpp rätt åt skogen och att barn och ungdomar mår sämre och sämre. Alla barn är berättigade till en barndom där de tillåts att vara barn och att få leka - INTE BLI UNDERVISADE! Barn ska inte knyta an till barn för trygghetens skull - UTAN TILL VUXNA! Barn har rätt att bygga upp en inre trygghet innan det är dags för årskurs 1. Läs artikeln i Svd; Föräldrar vill sköta hemma

Sen rekommenderar jag verkligen Hemmaföräldrars blogg! Madeleine Lidman skriver oerhört bra och lättläst!

Om samhället dvs du och jag hade erkänt "hemarbetet" som det viktigaste arbetet vi har och om alla hade tagit sitt fulla ansvar för sina barn, hur hade samhället sett ut då? Hade barnen blivit tryggare? Hade barnen lärt sig lika mycket, fast på sina egna villkor? Hade vi sluppit skadegörelse, brott, missbruk, stress etc då? Läs mer om Den svenska skolan är i en allvarlig kris

Hur många barn blir inte sedda i skolan? Är det fel att barn lär sig saker utifrån sin nivå? Är det fel att barn lär sig när de är redo? Är det verkligen rätt att barn ska "läras" något de inte är intresserade av? Är det rätt att ALLA barn som går i förskolan/nollan/sexårsverksamhet ska träna sig i läsning och matte - sett utifrån att alla är olika? Är det verkligen så att man föds med ett behov av att lära saker? Vi föds som nyfikna individer med en inbyggd upptäckarglädje men när den får stå till sidan av ett ämne som du inte alls är intresserad av, så kanske det är så att du blir uttråkad och tappar motivationen.

Hur många barn får dåligt självförtroende av att känna att de "inte räcker till" att de "inte kan så bra" i skolan? Hur många barn triggas av guldstjärnor och betyg men tappar tron på sig själv på vägen? Hur många barn bygger upp ett behov av att känna sig duktig? Hur många barn behöver höra att de är duktiga bara för att de har blivit vana vid att läraren säger det till dem - jämt och ständigt? Är man inte duktig alltid? Har du och jag och allihop satt för stor press på våra barn? Kan man lära sig saker utan att traggla igenom böcker inom olika ämnen? Här är en intressant artikel/intervju med John Holt om hur vi som människor lär oss saker.

Vi blir bedömda hela vårt liv. Har du funderat på hur detta egentligen påverkar ett barn som från början har bra självtillit? Hur påverkar det ett barns självtillit när barnet INTE får den där guldstjärnan eller BARA får Godkänd i betyget?

Hur bra tror du ett barn presterar när det hela tiden känner att det ska bli bedömt? Varför måste våra barn prestera något under en lärares granskande ögon? Varför kan vi inte nöja oss med att barn presterar ändå - utan att vi behöver lägga oss i VAD det presterar? Detta skriver Lennart Mogren i Sluta skolan (pdf): "Eleven antas från början vara bristfällig. Från första stund vet alla att de ingår i en rangordning och att bara ett litet privilegierat fåtal kan få full pott i bedömningen av sin duglighet. På så vis känner nästan alla att de har medfödda begränsningar. De som av skolan bedöms som särskilt bristfälliga kallas för ”svaga elever” för att visa att skolan känner medlidande. Ständiga omdömen av prestationer ger en livslång känsla av otillräcklighet..."

Så här står det bl a i Bedömning och betygssättning (pdf)

"skolan och främst lärarna måste också fortlöpande bedöma om den enskilda eleven följer den väg som planerats och når de mål som ska uppnås. Om så inte sker ska skolan tillsammans med elev och föräldrar ta reda på och bedöma vad som behöver göras för att eleven ska kunna nå de uppsatta målen."

Man har alltså en plan som eleven måste följa. Följer han/hon inte den så blir det heller inget betyg. Dvs om eleven inte lever upp till vad andra har bestämt att han/hon ska lära sig... Var hamnar elevens eget intresse? Har eleven tur så stämmer ämnena överens med hans/hennes egna intresseområden, har han otur så måste han följa läroplanen trots att han vantrivs och har tråkigt. Vad blir följden av en sådan läroplan? Kanske blir det så att han/hon blir stökig, bråkig och inte lär sig det vi har bestämt att han ska lära sig. Kanske blir det så att han får någon form av bokstavsdiagnos. Allt detta bara för att vi inte har en skola för alla.

Man kan också läsa följande:

"Skolans svårigheter är således ingen unik svensk företeelse utan bilden är likartad i hela västvärlden. I Frankrike, USA, Argentina och många andra länder står man inför samma utmaningar som vi i Sverige. Eleverna vill inte välja de utbildningar samhället anser viktiga, t.ex. naturvetenskap och teknik."

Intressant, eller hur? Jag rekommenderar dig att läsa följande artikel; Var tredje elev vantrivs i skolan -

Bengt-Erik Andersson, professor i utvecklingspsykologi

Man kan också läsa följande:

"Det är också viktigt att eleverna som ett led i sitt lärande uppmuntras till och övas att själva bedöma sina kunskaper och sitt lärande, och också att bedöma värdet av och meningen med kunskaperna. Lärandet ska inte ses som något man bara gör för att få bra resultat på prov. Målet ska vara att kunskap är något som upplevs som meningsfullt i sig själv. Kunskapen ska ha ett egenvärde, inte bara ett bytesvärde. Det ingår alltså i lärarens professionella kompetens att göra individuella bedömningar av elevers kunskapsutveckling på ett sådant sätt att varje enskild elevs individuella behov framträder. Eleven måste också ses som en hel och odelbar människa som lever sitt liv i många miljöer av betydelse för livet i och utanför skolan. För att befrämja lärandet måste varje elev bedömas utifrån sina inre och yttre förutsättningar och lärandemiljön måste anpassas efter varje individs specifika behov."

Men det är väl oftast så det blir, alltså att man läser på som bara den inför ett prov bara för att glömma hälften efter provet. Om kunskap ska upplevas som meningsfullt, så måste kunskapen också komma ifrån ens eget intresseområde. Det är ju självklart så att om man lär sig något inom ens eget intresseområde så behåller man den kunskapen mycket längre än om man måste lära sig något som man inte är motiverad att lära sig. Det där sista låter bra; ..."lärandemiljön måste anpassas efter varje individs specifika behov." Men, följer man detta?

Här kan du läsa ett brev, skrivet av en kille när han gick i 9:an. Han har döpt det till Skolans sanna väsen. Jag tror att många känner igen sig i det som han beskriver.

Rekommenderas!

Schooling: The Hidden Agenda

Som sagt så är alla olika och alla lär sig saker utifrån sin nivå och sina intressen och du kan vara säker på att barn lär sig saker hela tiden ÄVEN om de inte går på dagis eller i sexårsverksamhet. Det är vi - du och jag - som sätter pressen på att våra barn ska läsa innan ettan, de ska börja med matte innan ettan och de ska SOCIALISERAS. De blir inte mer socialiserade bara för att de går på dagis eller i sexårsverksamheten. Detta säger Lennart Mogren: "undervisning sker kollektivt. I grupper. Inte individuellt. Individuellt beteende betraktas
som störningar i det system som skolan utgör. Klasserna skolar in de unga människorna i att se sig själva som
delar av en klass, utan att ifrågasätta om de vill vara en del av den eller inte. Barnen lär sig att yttre faktorer är avgörande för klasstillhörighet. Inre faktorer, som t ex egna önskemål, lär de sig att se som irrelevanta."

Vad är vi vuxna så rädda för? Är du rädd för att ditt barn inte ska kunna läsa när han/hon går ut nian eller är du rädd för att han/hon inte ska ha lärt sig att skriva innan årskurs 1? Varför har vi sådana krav på våra barn av idag? Den nuvarande normen om hur man ska vara är så snäv att tillfälle inte ges att kunna få lov att vara "den man är". På dagis ska man kissa på samma gång, gå ut på samma gång, leka på samma gång, gå på promenad på samma gång etc... I förskolan ska man skriva på samma gång, räkna på samma gång, lyssna på saga på samma gång, leka på samma gång etc... Självklart hade det inte fungerat annars, och det är just detta jag menar. Om man satsar på dagis/förskola vilket är lika med stora barngrupper så innebär det väldigt smala marginaler till att få lov att göra saker "när man själv vill", "när man känner sig redo för en viss uppgift".

Varför har vi byggt upp samhället på detta viset? Rimligtvis måste det finnas andra sätt och andra normer som också kan bygga ett samhälle. Läs Integrating the Resources of Public Schools and Home Schooling - School Reform.net

Vidare nämner Lennart Moberg följande i sin artikel:

"Vi är dessutom ett av de få västländer där föräldrar är lagligt pliktiga att skicka sina barn till skolan. Vi har
skolplikt. Man kan tänka sig andra system som vi har runt omkring oss, där samhället är skyldigt att tillhandahålla skola, men barn inte är skyldiga att gå i den. Här har man valt att ha plikt på att gå till skolan. Det måste bero på någonting. Man måste inse att barnen egentligen inte skulle vilja göra det eller att föräldrarna inte skulle vilja ha sina barn i den. Annars skulle man inte behöva någon plikt.
Hur skulle det gå om man upphörde med värnplikten och i stället sa: - Vill ni, kan ni ta på er en grön uniform och gå i skogen. Det går väl bra. Det är inte så många som skulle göra det då. Nu  kanske det har blivit populärt, men när jag var värnpliktig skulle inte en käft gått dit. Det var en plikt, men det är lika mycket en plikt att gå i skolan som det var att göra värnplikt. Det tror jag beror på något. Man är livrädd för att folk inte ska följa systemet. Det tror jag förtjänar en viss tanke över vad det kan bero på."

Och då kommer vi ju osökt in på detta med hemundervisning.

Barnets behov

Skollagen

Barnkonventionen

Artiklar om dagis

Länkar om dagis

BARNETS BEHOV

Så snett det har gått i samhället när inte ens barnets förälder (som vet barnets bästa) ens får avgöra om barnet ska vara på förskola 3 dagar eller 5 dagar i veckan, utan prompt måste fösa in sitt barn (som ett annat kreatur) i fållan, för "barnets bästa", så att barnet inte hamnar utanför gruppen. Vad är detta för samhälle? Varför denna stress? Vad är det man som pedagog är rädd för? Man ska inte låta barnet bestämma hur mycket han/hon vill vara på förskolan, sa någon fröken. Det handlar inte om att barnet bestämmer utan om att föräldern ser barnets behov - tänkte jag för mig själv. Om jag som förälder har möjlighet att vara hemmaförälder, varför ska jag då inte få avgöra om jag vill att mitt barn ska leka 3 dagar på förskolan och 2 dagar hemma? Och varför är det fel att låta en individ på 5 1/2 år känna efter om han/hon vill leka 2-3 eller 5 dagar i veckan på förskolan?

Nu har reglerna blivit ändrade i vår förskola och från och med höstterminen 2007 ska ALLA barn tvingas in i förskolan 5 timmar, 5 dagar i veckan. Därmed basta! Lägg märke till ordet tvinga, för det är vad skolväsendet gör. Det handlar inte om att erbjuda även om det heter så. Nollan är förskolan och i förskolan ska barnen förberedas inför skolan. Men nollan är fortfarande förskolan och är alltså inte obligatorisk. Barnet lyder inte under skolplikten, men ska ändå tvingas vara där 5 timmar/dag. Detta är översitteri av högsta grad eftersom det så fint heter att "annars hamnar barnet så lätt utanför gruppen". Jo, det vore ju konstigt annars... när vi vuxna anser att "gruppen" är bäst, även om alla är individer och även om alla individer inte mår bra i grupp och även om alla barn inte behöver vara i förskolan mer än 3 timmar/dag. Läs vad Madeleine Lidman skriver sen hon varit på en föreläsning om vad pedagoger kan göra för att få barnen på förskolan att bli mindre stressade Förskolan ger stressade barn

På papperet har svenska barn stort inflytande på beslut som rör deras vardag men verkligheten ser annorlunda ut. Det visar en granskning som Riksrevisionen har gjort av hur myndigheterna följer FN:s barnkonvention. Särskilt myndigheter som arbetar direkt med barn struntar ofta i att analysera om deras beslut verkligen ledde till det bästa för barnen. Detta kan man läsa på Sveriges Radios hemsida - Myndigheter följer inte barnkonventionen

Vad jag rent instinktivt känner är fel är att jag som förälder SKA stålsätta mig (inför allt gråt) efter att ha fattat ett beslut som mitt barn inte mår bra av, när mitt barn fortfarande har möjlighet att "vara barn" och jag är en icke dagsarbetande förälder, utan kvällsarbetande.

Hur kan det vara så rent åt fanders snett i vårt samhälle att en liten 5 1/2 åring ska vara rädd för att hamna utanför gruppen bara för att han inte leker med barnen 5 dagar i veckan. Vad beror detta fenomen på? Och hur kan det vara så förbaskat vansinnigt att jag ska tvingas lämna mitt barn ifrån mig 5 timmar/dag även om jag är hemma, bara för att "kommunen anser att det är bäst". Vad vet kommunen om allas familjer? Vad är valfrihet i en diktatur som Sverige.

Överstimulering är ett ord som slår mig. Får barn ha tråkigt i dagens samhälle? Jag blir verkligen ledsen och känner en oerhörd sorg för dessa små individer som inte först får hinna knyta an till sina egna föräldrar innan de ska inskolas och tvingas med - vilsenhet i själen - söka knyta an till andra vuxna på bara 2 veckor. Det är bara att konstatera att det inte alls på något vis är det minsta konstigt att samhället ser ut som det gör idag, när vi som är vuxna inte förstår att behandla våra barn på ett för dem bättre sätt!

Denna artikel tar priset tycker jag och den säger en hel del om hur sönderstressat samhället är idag p g a dubbelarbetande föräldrar... Man kan ju ställa lite frågor; Hur stressat känner sig barnet på dagis? Behöver inte barnet lugn och ro - hemma, eller är det bara förälderns rättighet? Är barn bara små individer, utan känslor som inte behöver "tagga ner" som Marika Edfast uttrycker det? Semestra lugnt – med barn på dagis

"Sönderstressade heltidsarbetande föräldrar måste få ledigt – också från sina barn – för att orka med tempot i samhället, anser Marika Edfast, ensamstående tvåbarnsmamma. ”Låt barnen vara på förskola eller fritis några dagar om du känner för det!” uppmanar hon."

Här är lite fakta om stress hos barn; Stress gör barn både psykiskt och fysiskt sjuka

I artikeln - En bra förskola slår allt annat - som publicerades i tidningen Metro under våren 2004 kan man läsa följande: 

"Men ett bra dagis slår allt. Inte som ersättning - men som komplement. Ett bra dagis ger allt från pedagogisk utveckling till näringsrik mat. Ett dagis värt namnet skapar gruppkänsla samtidigt som man ser till individuella behov."

Tillåt mig att undra: Vad är ett komplement? Är det ett komplement när barnen träffar sina föräldrar efter en 8 timmars arbetsdag eller är det ett komplement när barn och föräldrar träffas 8 timmar/dag? Varför behövs detta så kallade komplement? Hade detta komplement behövts om var och en tog hand om sina egna barn och träffade andra "hemmaföräldrar" varje dag?

...näringsrik mat... Jag kan inte tänka mig att deras mat är mer näringsrik än hemmalagad mat som är lagad "från grunden" på så rena råvaror som möjligt utan tillsatser och vad är det för fel med att lära sig att hjälpa till i hemmet, det vill säga hjälpa till med matlagning och diverse andra saker på barnens nivå? Är inte det pedagogik?

Gruppkänsla ja... Skulle barnen inte få gruppkänsla om barn och "hemmaföräldrar" träffades varje dag istället för att använda sig av dagis? Individuella behov... Äh lägg av säger jag! Vad är detta, är det när ens barn behöver gå på toa och behöver hjälp, fast det finns ingen i närheten för 20 andra barn också behöver hjälp? Eller, är det när ens barn har en väldigt viktig fråga om t ex universum eller dinosaurier men fröken har inte tid för 20 andra också har väldigt viktiga frågor? När min lille pojke på 5 år skulle skolas in frågade jag om fröken hade läst om Dabrowski´s teori om överkänslighet. Nej, det hade hon inte. Ingår inte detta i individuell pedagogik?

"Skillnaden mellan en kommunal barnstuga och familjens trygga hägn stavas ofta T-R-I-S-S-T-E-S-S.

Skulle barn hamna i tristess om alla tog ansvar för sina egna barn och träffades på gården, gjorde utflykter, bakade, gick till muséet, åkte buss, gick till djurparken, badade etc...? 

Som det är idag så ska barnen först gå på dagis sen ska de också ha en så kallad "fritidsaktivitet" t ex fotboll, gymnastik, scouting, mulleverksamhet, simskola etc...? Överstimulerade barn är verkligen inte heller bra!

"Kompisar. Lek och aktiviteter under ledning av vuxna som faktiskt är där enbart för barnens skull."

Men herregud! Är inte hemmaföräldrar där för barnens skull?

Föregående

ADD ur en annan 

synvinkel

Böcker om alt. synsätt av bokstavsdiagnoser

Artiklar om bokstavsdiagnoser

Länkar om alt. synsätt 

på bokstavsdiagnoser

Länkar om alt. behandlingsmetoder

Böcker om alt. behandlingsmetoder

Artiklar om alternativa 

behandlingsmetoder

Drogade barn

Behandling

Farmorsupproret

Länkar om medicinering 

av bokstavsdiagnoser

Böcker om alt. till 

amfetamin

Nästa: Indigobarn

Hem

© Cina Lagerstedt Nilsson

ALLA HAR OLIKA HJÄRNOR. LÅT DETTA BLI NORMEN OCH INTE ETT FUNKTIONSHINDER!

Infoteket om funktionshinder har en lättläst konventionell information om bokstavsdiagnoser. Jag kan inte låta bli att delge er mina åsikter om dessa diagnoser. Det skulle vara önskvärt med en alternativ syn på människor som inte lever upp till de normer som du och jag bestämt, som riktlinjer för hur en "frisk" individ ska vara.

Man kan ställa sig frågan; Varför är det inte tillåtet i vårt samhälle att vara olika? Varför är inte skolan uppbyggd för alla? Varför har vi bara en syn på hur vi "ska" vara? Varför har vi en norm som bygger på att vi är "normala" när vi kan vissa saker och "onormala" när vi inte följer dessa riktlinjer? Vem bestämmer vad som är onormalt och vad som ska räknas som normalt?

Vi har alla olika utseenden/funktioner på våra hjärnor beroende på vad vi äter (tillsatser, kemikalier), vad vi utsetts för (strålning, miljögifter bl a kvicksilver) och hur vi blir behandlade (uppväxtmiljö). Varför är det ingen som tar reda på vad orsaken till nedsatt dopaminfunktion kan bero på? Kan det vara så att ett orsakstänkande behövs eller är det så enkelt att det finns många olika personligheter med hjärnor som skiljer sig från varandra? Läs mer om hur hjärnan fungerar på Neurolearning.com

Visst finns det barn och vuxna som har problem, det förnekar jag inte. men man måste titta mer på varför de har problem istället för att skylla på en biologisk förklaring i deras hjärnor. Hur uppstår dessa "problem" i hjärnan? Vad är det som gör att man t ex skolan mår dåligt av t ex allt ljud runtomkring sig? Man måste ha ett orsakstänkande. Man kan inte bara se till symptomet/en utan att ta reda på VARFÖR.

Kan det vara så att barnet som uppvisar "ADHD" symptom i själva verket är understimulerat, så att de viktiga neurotransmittors i hjärnan som krävs för att tänka är underrepresenterade? Är det därför barnen använder ett eget inbyggt system för att öka den stimulering som krävs för fokus och uppmärksamhet?

Celebrate ADHD har arbetat med över 5000 barn, lärare och föräldrar från all 50 stater i USA och från åtta länder - inkluderat Sydafrika, England, Japan, Norge, Australien, Portugal och Canada. Varje dag arbetar de med familjer som har barn med ADD, ADHD, Asperger´s Syndrom, Autism, SID, ODD, OCD och depression.

Developmental, Cognitive, & Behavioral Effects of Toxic Metals

Bernie Windham- Ed

Utdrag ur en mycket intressant artikel: What are Endocrine Disruptors? 

"At school, the child will sit at plastic desk, on a synthetic floor covering, within walls covered with a vinyl material, under vinyl covered ceiling tiles and fluorescent lighting. The school has air conditioning with no fresh air supply, recycling stagnant air through dusty, damp, mold ridden ducts. The teacher’s perfume mixes with the accelerants of the whiteboard markers. Pesticides are used regularly throughout the school, whether needed or not. Many surfaces will be treated with bleach and antibacterial liquids. The halls are filled with the smell of the vinyl flooring. The grounds are covered with pesticides herbicides, and synthetic fertilizers that can contain just about any kind of toxic waste."

"For lunch, the child eats and drinks highly processed, pesticide-ridden, irradiated foods with synthetic preservatives, colorings, and a score of unnamed substances whose only purpose is to extend the food’s shelf life. The food is often prepared at another location miles away, transported in plastic, served on, and eaten with plates and utensils made of polystyrene. Before eating the child’s hands are washed using a soap that is antibacterial/antimicrobial, using chlorinated/fluoridated water."

The Disorder vs. Temperament Debate Rekommenderas!

Born To Explore

Läs mer här: Mercury Poisoning and ADHD

Generation Rescue - a parent-founded, parent-funded, and parent-led organization

effects of toxic metals on neurotransmitters

Robert A. Goyer

LÖGNEN OM BOKSTAVSDIAGNOSER

Rekommenderas!

Broken Brains or Flawed Studies?
A Critical Review of ADHD Neuroimaging Research (pdf)
Jonathan Leo Western University of Health Sciences
David Cohen Florida International University

THE GREAT A.D.D. HOAX

David Keirsey

Udrag ur: Multiple Intelligences

Dr. Gardner says that our schools and culture focus most of their attention on linguistic and logical-mathematical intelligence. We esteem the highly articulate or logical people of our culture. However, Dr. Gardner says that we should also place equal attention on individuals who show gifts in the other intelligences: the artists, architects, musicians, naturalists, designers, dancers, therapists, entrepreneurs, and others who enrich the world in which we live. Unfortunately, many children who have these gifts don’t receive much reinforcement for them in school. Many of these kids, in fact, end up being labeled "learning disabled," "ADD (attention deficit disorder," or simply underachievers, when their unique ways of thinking and learning aren’t addressed by a heavily linguistic or logical-mathematical classroom.

The Coincidence of Attention Deficit Hyperactivity Disorder and Creativity

Bonnie Cramond, Ph.D., The University of Georgia

Utdrag ur: Why I Believe that Attention Deficit Disorder is a Myth
Thomas Armstrong, Ph.D.

"As the textbooks themselves declare, "there is no blood test (or other objective test) to tell when a child has ADD." If this is so, then how do we really know for sure if he or she has it? I've seen studies showing that the symptoms of ADD disappear or lessen under several real life situations: when the child is doing things that interest him, when he's engaged in one-to-one interaction with someone he trusts, when he's being paid to do something, and when he can control the outcomes of his activities. If ADD can disappear under these conditions, then how can ADD really exist as a medical disorder?"

"I'm very concerned that the literature on ADD has so much to say about what these kids can't do, and virtually nothing about what they can do. In my own informal research, I've seen countless examples of kids labeled ADD who are musicians, dancers, athletes, leaders, and creative in many other ways. Why don't we see these kids as basically healthy and creative individuals who may not function as well in certain kinds of environments (for example, the worksheet wasteland of many classrooms), but do great when given a chance to learn in their own way. Many kids labeled ADD in fact do great when they're fixing an automobile, or doing experiments in their nature lab, or performing in a theater piece. Many kids with behavior difficulties grow up to become great individuals. People like Thomas Edison, Winston Churchill, Sara Bernhardt, Louis Armstrong, and Albert Einstein.

"Over the past few decades researchers have been trying to map out the correlation between "overexcitabilities" and giftedness.  It all started in the sixties when Dabrowski proposed his Theory of Positive Disintegration, which stated that people born with overexcitabilities had a higher level of "development potential" than others.   After decades of research, it appears that overexcitabilities can actually be used to predict which kids might be gifted.    Of course, the very same overexcitabilities are being used by others as evidence of a brain defect." Läs mer om Dabrowski´s teori här.

Här är små utdrag ur Striden om bokstavsbarnen

"För att kunna avgöra om ett barn är utvecklingsstört används ett intelligenstest. För att betraktas som utvecklingsstört ska barnet ha ett testvärde på IQ 70 eller lägre. Problemet är att ett barn som får IQ 70 ändå inte behöver vara utvecklingsstört. Barnet kanske inte var motiverat i testsituationen, hade kanske sovit dåligt natten innan eller var deprimerat. En elev som mår dåligt av sociala eller kulturella skäl kan alltså hamna på ett lågt testvärde, som inte behöver betyda en utvecklingsstörning."

"Hela diagnostiken präglas av ett stort godtycke när det gäller var man drar gränsen mellan normalt och onormalt beteende. Och det är oacceptabelt ur rättssäkerhetssynpunkt."

"Alltfler barn och vuxna som får diagnosen medicineras med amfetamin. Amfetamin är på kort sikt lugnande och ger en ökad koncentrationsförmåga. Det gäller alla, med eller utan diagnosen ADHD/DAMP. Men de okända effekterna av långvarig medicinering med amfetamin har blivit ytterligare en konfliktyta inom området."

"Om vi tar svår dyslexi så tror jag att de flesta i vårt land är överens om att det i dag faktiskt är ett handikapp. Men om vi går tillbaka några hundra år så var det inte ett handikapp, eftersom man då inte förväntades kunna läsa och skriva. Och det perspektivet, alltså det relativa handikappbegreppet, innebär att handikappets följder inte avgörs förrän i samspelet med omgivningen. Där är ju skolan jätteviktig."

"Under senare år har kraven i skolan ökat, till exempel när det gäller att eleverna ska ta ansvar för sitt lärande. Och det gör ju att ADHD/DAMP är ett större handikapp i dag än vad det var för bara tjugo-tjugofem år sedan. Det är ett mycket viktigt perspektiv. Jag kan till och med tänka mig att gå med på att en del av de barn som i dag faktiskt behöver en diagnos, kanske inte behövde den tidigare."

MYTEN OM ADHD & DAMP

"Therapeutic assessment of gifted persons with asynchronous development, heightened levels of awareness, energy and emotional response, and an intense level of inner turmoil often results in their developmental transition being mislabeled as a personality or attentional disorder. Histrionic, dysthymic, cyclothymic, borderline, narcissistic, ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) or ADD (Attention Deficit Disorder) are a few of the diagnostic labels mistakenly used to describe normative stages of positive disintegration. "

"The larger world does not connect ADD with giftedness at all," Tolan notes. "Occasionally they mention creativity. And ADD is now the current 'in' thing to be as an adult, as well. It was only little boys, then it got to be little girls, then grownups as well. Very many creative people go around now announcing they are ADD. I could announce that I am, too. But I happen to know that I'm not; I'm just highly creative, and it does have a nasty tendency to make the little details of ordinary life a little more difficult.

"I used to say my son functioned like a short circuit because he was sparking all the time. It's web thinking, it's connected thinking. You take two steps down a path and you see a junction, and you may end up very far from where you intended. And it may be a wonderful place to be, but it isn't what you intended, and if you're in an environment like a school that says you must attend to these things, in this order, then a highly creative, a highly gifted person is going to have difficulty with that.

"And it's so much more complex than that. Dabrowski points out that psychomotor overexcitability is one of the pieces of giftedness, so they have this incredible energy, and they're bored out of their minds in school, and they're expected to follow straight lines from 'A' to 'B' to 'C', none of which they can handle, so it looks like pathology, and they get drugged.

"It may be true that some adults really have ADD, but I find it so unlikely. If you look at the list of characteristics of ADD, and the characteristics of gifted, they are virtually the same."

Understanding ADHD and the Creative Child

Hur påverkas hjärnan av amfetamin. Vissa säger att det är "kicken" som gör att man blir beroende. Och eftersom det är en så pass låg dos man ger barnen så finns det ingen som helst risk för barnen att bli beroende. Somliga andra hävdar att barnen visst kan bli beroende. Det vore ju väldigt konstigt om barnen inte tog skada av alla dessa mediciner. Istället för att ta reda på orsaken till ett barns beteende så tar vi bort symptomen och struntar i biverkningarna. Här kan ni läsa om hur dessa droger påverkar barnen.